Váry Boglárka is the UX designer that always loved art and design but also wanted to help people – so that’s what she intends to do, every day! I (Amanda) call Váry on Zoom on a Friday afternoon. She seems thrilled to talk to me, which I soon discover is not only because the weekend is coming up, but because she enjoys talking about, and doing, what she does.
Walking through the city of Gothenburg, Kathryn Bjärvik views the current building projects around her. She smiles at the thought that her company is actually involved in many of them, as a project manager at WSP.
Redan tidigt i tonåren hade Huyen ett intresse för matematik, kemi och fysik. Som uppvuxen i Vietnam ville hon gärna fortsätta på universitet i en storstad och när hennes vänner valde kemiteknik drogs hon med och tänkte “jag testar”. Det visade sig vara helt rätt väg.
Utmaningar blandat med kreativitet och teknik är en perfekt motivation i det dagliga arbetet enligt Amanda. Hennes öga för detaljer och ett holistiskt synsätt är dessutom av stor nytta. Sedan uppväxten på landet utanför Varberg har det varit klart att bild och form i kombination med matematik var det som fångade hennes intresse.
Ovanligt målmedvetna och drivna personer stöter vi ju alla på emellanåt. Dessa möten brukar kunna generera alltifrån inspiration till skräckblandad fascination. I den bästa av världar föds en pepp som får en själv att vilja växla upp. Jag (Marie) hoppas jag kan förmedla just den peppen, och känslan av att möjligheterna ligger vid våra fötter, som jag själv kände när jag fick chans att “träffa” Martina Klingvall över ett telefonsamtal.
Florijeta Mulolli är ingenjören med ursprung från Kosovo, som växte upp i Värmland och till slut landade på Ericsson. Från Katrineholm, via Singapore och Tyskland och slutligen i en supportroll för självaste VD, Börje Ekholm. Jag (Marie) blir nyfiken på vad en så snirklig och spännande resa för med sig för lärdomar. Efter en hel del pusslande med upptagna kalendrar hittar vi en lucka då vi möts online och får chans att vinka till varann. En halvtimmes pratstund blev snabbt till en dryg timme. Det här pratade vi om!
När Louise gick på gymnasiet var fysiken hennes värsta ämne. Det fick henne att tveka till att söka till en ingenjörsutbildning. Men sökte gjorde hon trots allt, dels på grund av ambitionen att plugga något taktiskt (inom ett område där det fanns gott om jobb) och dels för att bygga vidare på intresset för kemi och biologi. På KTH läste hon därför Bioteknik och 10 år efter examen är hon idag Hållbarhetschef på pappersföretaget BillerudKorsnäs.
Saga Fors träffade jag (Marie) när jag deltog på årets enda fysiska IGEday som ägde rum utomhus, nämligen det hos FLIR i Täby. Tursamt nog en fin dag i mars. Hon demonstrerade hur FLIRs värmekameror kan filma hur utandningsluften passerar genom en ansiktsmask. Grym lärdom som jag tänker att jag ska ta med mig till diskussionerna om ansiktsmaskens vara eller icke-vara i dessa tider. Värsta coola kameran! Några veckor senare stämmer jag träff med henne igen och vi möts på Google Meet.
I lilla Finspång, utanför Norrköping, finns kopplingar till hela världen genom produktionen och exporten av gasturbiner. I Sverige är behovet av de här maskinerna inte så stor, men i övriga världen finns det många användningsområden. Stora industrier och städer som vill vara självförsörjande av el, länder där strömtillgången är instabil eller öar som har långt till fastlandet är typiska kunder. Jag, Marie, tar ett möte med Mathilda på Siemens Energy som berättar om sig själv, sitt arbete som Proposal Manager, och förstås om gasturbiner.
Skoltröttheten på gymnasiet höll på att få Alicia att glömma bort sitt matteintresse. För egentligen var hon väldigt intresserad av både matte och fysik i skolan. Trots valet att läsa teknik med inriktning på design och produktutveckling kände hon sig omotiverad. Lite skönt att höra kan jag ärligt erkänna. Vem har inte känt att ambitionen och lusten inte alltid lirar ihop? Man måste få ge sig själv lite tid ibland, och mycket riktigt, efter ett tekniskt basår hittade hon siktet igen. Det blev ett lugnt år med tid för eftertanke eftersom hon redan hade med sig mycket från teknikprogrammet på gymnasiet. Basåret ledde sedan till programmet Högskoleingenjör inom Maskinteknik vid Karlstad Universitet.